HEXAN.
Nåväl, hvad är det mer! Den, som har lefvat För hämnden blott, den har ock lefvat nog, Om hämndens första stund hans sista blifver. Hur sällt ej vore detta snabba slut Emot evinnerliga år, på hvilka En veklig ångers lumpna matkar frossa Förutan kraft att lifvets nötta tråd Afslita tvärt. — I qväll en gäst jag väntar. Ja, tvänne, hvilka tjena som exempel På hvad ett sådant lif kan vara värdt.
BENGT BONDE.
Du väntar gäster?
HEXAN.
Ja.
BENGT BONDE.
Af våra vänner?
HEXAN.
Nej, derhän sträcker sig vår vänskap icke; Men väl bekanta, fastän illa kända, De äro dock. Den äran unnas mig Att se i qväll en ganska nära frände Af sjelfva Svedje-Claes —