HEXAN.
Än mera tunga dina steg nu äro: Dig trycker bördan utaf nya sår, Och blodet, hvaraf dina krafter borde Uppbäras, färgar torgets stoft der borta. Förlåt mig det — ty äfven detta onda Af mig blef vålladt.
BENGT BONDE.
Tala ej derom! Min goda vilja fann uti min kraft En vapendragare, blott alltför svag.
HEXAN.
Om alla såsom du fullgjort sin pligt, Väl mycket vore annorlunda nu.
BENGT BONDE.
Hvad som är illa nu, kan blifva bättre. Gud lefver ju ännu: Hans nådes sol På våra barn skall lysa mera blidt, Än den på våra stigar lyste ned.
HEXAN
Bengt, du har barn ännu, för hvilka du En bättre framtid hoppas kan.