Det jag menar. Att deråt smida vapen, blef mitt högsta, Mitt enda lefnadssyfte. Dag och natt I långa år, uti naturens urkund, Som småningom mig uppläts, läste jag Den djupa läran om dess ursprungs-krafter. Hos öknens siare och vise gick Jag ödmjuk länge uti barnaskola, Tills jag derur som mästarinna trädde, Med visshet att, när siarkraftens stund, Af himlatecknen bådad, inne är, I Flemings öra hämndestunden ringer.
BENGT BONDE.
Du tror den nära nu?
HEXAN.
Den slår i morgon. Tre gånger fem årsskiften hunnit tända Den eld, hvars första gnista sprang ur lågan Hans eget bud för femton år se'n väckte.
BENGT BONDE.
Vet han af det, som honom drabba skall?
HEXAN.
Han vet!