Det hoppet slog ej felt. Bedra'r ej allt, Ditt skötbarn växte upp i herresätet, Som husets egen dotter; och hon är Densamma — —
HEXAN.
Ja. Du vet om henne nu Mer än hon sjelf och någon ann' på jorden, Förutom mig, se'n hennes fostermor Och fader båda vådligt nåddes af Sitt sista öde, fast på olikt sätt.
BENGT BONDE.
Dig sjelf man sällan såg på herregården.
HEXAN.
I början aldrig, se'n Mathilda ditkom. Befarande Claes Flemings efterspaning, Djupt i vår Herres skog mitt herresäte Jag valde ut. Ibland dess skuggors vakter Min sorg vantrifdes icke, fast om rummet En annan gäst dock trängdes, hvilken flyktigt Ett ögonblick trängt fordom i min själ, Men blef der hemmastadd nu mer än sorgen.
BENGT BONDE.
Du menar hämndbegäret?