SCEN V.
Hexan. Kern. Stenbock.
HEXAN.
Ni låtit länge vänta uppå Er.
STENBOCK.
Du, som så mycket vet, ju känner väl, Att man för länge icke vänta kan, När uppå godt man bidar. Men låt se! Du bullat upp liksom, en julqväll, modren, Då sin herr son hon hoppas famna åter. Du är dig städse lik, den yppersta Bland alla muttrar, stammande från Evas Urgamla adel. Om jag blefve fan, Till farmor jag dig korade.
HEXAN.
Det tycks, Som en förvandling ej för Er är nödig.
STENBOCK.
Jag tycker just som du. Förlora skulle Jag säkert deruppå, och du ej mindre. Ty kunder såsom vi bestås ej alltid. Med stålbepantsradt samvet och app'tit För fem, vi äro gäster, som ej svika I dryckjom mer än uti androm styckjom. Förstås, jag talt om mig och ej om denne.