Lik mycket! Jag dock gör, hvad mig min frändskap, Liksom min trohet mot min konung bjuder.
CLAES FLEMING, ironiskt.
Det klingar ej så illa. Men hvad följer På denna mycket lofvande ingress.
STENBOCK.
Du mig förhåne, bäst du vill. Ej kyler Det af min ifver, att min pligt fullgöra.
CLAES FLEMING, otålig.
Så gör det då — om det med ord kan ske!
STENBOCK.
Här smidas dolda ränker emot dig, Och mot den sak, hvars väldigaste hägn Du varit hittills. Uppå en vulkan Du står, Claes Fleming; och den väntar blott På ögonblicket för sitt utbrott — —