Du vet, så väl som jag, att öppen fejd Är mellan Kungen och Hans Konglig Höghet. Utaf dess sändebud således ej Förpligtelse begäras kan och gifvas. Med honom dock jag tagit vissa mått, Hvaraf hans skadelust till viljan inskränks.
STENBOCK.
Förtjensten af omtänksamhet förringas Ju ej deraf, att tjuf, som hufvudporten Har funnit stängd, uppå det oråd faller, Att genom öppen-lemnad bakport smyga. Jag dina mått och steg visst icke tadlar, Och min beundran skänkes åt din tro På tacksamhet hos dem, du godt bevisat. Men tillåt en, som ej begärer något, Att nämna om ett factum, rätt kuriöst, Bevisande en enkel sats. Den lyder: Det säkrare dock är på fränder lita, Än uppå fiender, som stulit sig In i ett hörn af ädla hjertans gömmen, Då obevakadt det för sveket öppnats.
CLAES FLEMING.
Du syftar på — —?
Daniel Hjort inträder dristeligen. Stenbock drager sig förlägen tillbaka, men Fleming fortfar att tilltala honom barskt.
SCEN IX.
De förre. Daniel Hjort.
CLAES FLEMING.
Var god och fortfar endast, Förutan krus. Af denne man behöfver Din öppenhet ej låta hämma sig. Han mitt förtroende re'n länge haft Och deraf värdig är, så högt som någon.