MATHILDA.
Ej du lofte detta.
CLAES FLEMING, förvånad.
Så var min mening dock..
MATHILDA.
I fall du talat Blott om en vänlig hand, hur armt ej skulle Ditt löfte varit då. Men du mig lofte En modersfamn — och den jag öppnad funnit. Den slöt mig till ett modershjerta, hvilket Slog med en huldhet, som jag ännu aldrig På jorden hittills rönt.
CLAES FLEMING, leende.
Så mycket bättre, Om litet mer jag lofvade, än mindre, Då ord jag kunnat hålla. Det gunås Ej alltid faller sig så lätt.
MATHILDA.
Ett löfte Åtminstone du måste bryta snart.