CLAES FLEMING.
Det kan nog hända, att på gamla dagar Af dig jag lärer bryta mina löften.
MATHILDA.
Det är du sjelf, som lärt mig sådant. Men Ju mindre dina löften af dig hållas, Dess mera skall jag hålla utaf dig.
CLAES FLEMING.
Det vore icke första gång en sådan Belöning lockade till löftesbrott, — Så litet än man borde tro ditt löfte.
Matbilda går.
SCEN III.
Claes Fleming. Fru Ebba.