SÄNDEBUDET.

Ja väl — en qvinna. Men en qvinna, sådan Ej någon finnes mer i vida verlden.

MATHILDA.

Gick hennes konst med henne derutur?

SÄNDEBUDET.

Ej Ni misstycka bör, om frågans svar Blir fremmande för Er — som Ni för mig.

MATHILDA.

Jag inser nog min djerfhet. Om det gällt Mig sjelf, den aldrig vågat gå så långt. Men när man sig bekymrar för en annan, Den man tror hotad, — små betänkligheter, Ej mer än spindelnät, vår vilja hejda, Då vi försåtens giller önska bryta!

SÄNDEBUDET.

Den samma kärlek, som är ofta blind, Ser stundom mer, än verkligheten visar. Och älskarinnan drömmer om försåt, Der hennes famn blott hotar med ett sådant.