Mathilda kastar sig i Claes Flemings famn.
SCEN IX.
De förre. Mathilda. Lubomirsky.
MATHILDA.
O! Visste hela verlden, som jag vet, Hur god och ädel du dock är — —
CLAES FLEMING, leende.
Du sjelf Ju derom icke länge varit viss. Du derför ej får vara ond på verlden, Om hon i det, liksom i mycket annat, En smula farit vilse.
MATHILDA.
Nej! Förgäfves Du ber för henne. Jag är ond på verlden.
Lubomirsky inträder och hör dessa ord.