Hvad som bör ske, det måste ske nu genast. Det gäller ej min hämnd allenast, — men Matbildas frälsning ur förtappelse.
Claes Fleming återvänder med sina följeslagare, mycket blek, men med fridfullt uttryck på sitt anlete. Då de nalkas, drager sig Hexan åt sidan, så att hon ej af dem förmärkes. Lubomirsky och Mathilda gå åt skilda håll. Claes Fleming stannar qvar.
CLAES FLEMING.
En stund, som denna, gjuter vallmodoft På tusen bistra minnens vakna sorger. Ett enda bland dem somnar aldrig bort, Hur än jag månde vagga det till hvila.
Hexan framträder.
SCEN XIII.
Claes Fleming. Hexan.
HEXAN.
Du ej dess rätta vagga återfunnit; Den blef ju nedgräfd uppå Svidja gård. Jag vill dig hjelpa, att den söka upp.