Mathilda återkommer, med bägarn ifylld.
CLAES FLEMING.
Har du beredt en ljuflig dryck?
MATHILDA.
Så ljuf, Som all min kärlek kunnat åstadkomma.
Claes Fleming fattar Mathilda med högra handen och Lubomirsky med den venstra, samt förer dem ut på balkongen. Ett doft sorl uppstår i början bland den nedanföre församlade folkskaran, och några röster ropa: "Ned med Lubomirsky!" Men då Mathilda, vänligt vinkande med handen, druckit ur bägaren, hvilken hon sedan med förklarad blick räcker åt Claes Fleming, och denne tömt den, uppstiger ett omätligt jubelrop, kvarur förnimmas orden: "Lefve Claes Fleming och herr Gustafs dotter!"
CLAES FLEMING.
Vår Konung lefve och hans trogna folk!
Hexan har härunder inträdt i salen. Hon hör med harm glädjeropen skalla.