Se'n solen bjuder sig till gäst här inne, Är denna vildmark ej mer hem för mig. Det var ej ljusets makter här jag sökte. Ej deras spår förbrände denna mark, Så att ett gräs derur väl aldrig skjuter. Men hvad bekymra mig väl markens blomster Och frukt? Ej der jag mina skördar skär. De mogna vid en annan eld, än dagens, Och andra liar meja dem, än tärnans, Som drömmer om att bygga eget bo.
Han blir varse Stenbock, som ur skogen går emot honom.
Men hvem är denne gäst, som, fast med solen Han har gemensamt intet, dock förhatlig Än mer, stör detta ställes afgrundshelgd?
STENBOCK.
I fall Hin Onde sjelf lifslefvande För svaga dödlige sig täckes visa, Jag då väl äran skulle ha att skåda I eder hans stormäktiga person.
KRASINSKY, iskallt.
Ni kom för sent att denna ära vinna.
STENBOCK.
Men Ni har kommit tidigt nog —