SÄNDEBUDET.
Nej, dröj! Ni underskattar Edra krafter, Om Ni Er tror blott gjord att gå och — glömmas. Ni äfven mig gör orätt, om Ni menar Att saker utaf större vigt jag icke Afhandla vet, då slumpen skänkt mig lyckan Att återse en man, så van som Ni Att lägga handen vid de största ting. — —
KERN.
Att bära hand uppå de högsta män, Ni ville säga. Jag bordt ta' för afgjordt, Att då ni nedlät Er med Kern att skämta, Var skämtet blott en öppen förgård åt De allvarsammaste bland slutna planer.
SÄNDEBUDET.
Med hvilken raskhet Edra tankar ila In medias res, såsom poeten säger! Ni är då fullt ännu den gamle Kern, Sådan Ni stod uti Kung Johans hof — —
KERN.
Och uti Konung Eriks fängelse.
SÄNDEBUDET.
Men äfven Ni har burit upp den lön Som ofta faller på förtjenstens lott.