KERN.
Ert allvar vill det då? — — Åt hvem, åt hvilka?
SÄNDEBUDET.
Er hänmd i valet af sitt offer tvekar. Den har ett val. Vi ej förstå hvarandra.
KERN.
Jag Er förstått långt bättre, än Ni menar. Men liksom Ni har velat anförtro Er egen hämnd åt mina svaga krafter, Jag lägger ner min hämnd i Edert våld. Är den ej då i goda händer? Kern, Som mördat har en kung, hur skulle han Nedlåta sig att drabba nedom thronen?
Kern aflägsnar sig långsamt.
SÄNDEBUDET.
Du mig förstått! Dock endast till en del Du ej begripit vådan af att fatta En plan som min och ej gå in derpå. Jag ej haft äran mörda kungar; derför Jag nöjes ock med vida lägre offer. Du ej lärt glömma. Du det lära måste!
Han rycker en dolk ur sin barm och hastar efter Kern, men mötes under farten af Bengt Bonde.