SCEN XIII.
Sändebudet. Bengt Bonde.
SÄNDEBUDET.
Fatalt!
BENGT BONDE.
Ett sällsamt fredsbud, herre, höjer Ni upp en sällsam oljoqvist, som tecken Af Er fridfärdighet!
SÄNDEBUDET.
Vi lefve ju Här i Claes Flemings tider. Såsom saken, Som bör betecknas, sådant är ock tecknet.
BENGT BONDE.
Har hit Ni kommit, för att föra ut Herr Flemings domar, bort Ni måste träda. Från dessa skogssnårs natt. Hans värsta dåd Sky mindre ljuset, när de nå fullbordan, Än mången ann's skenheligaste bragd.