Hans vilja möts ju af hvar enskilds trängtan, Hvars högsta mål detsamma är som kungens.
CLAES FLEMING.
Den stund Ni tron det och hans afsigt lätten, Stå kung och folk gemensamt nära målet.
BENGT BONDE.
Vi skola nalkas det, den stund Claes Fleming Ej ljungar mot oss, men går framför oss.
CLAES FLEMING.
Tro mig: mitt lif ett högre mål ej önskar, — Om målet ock betydde lifvets gräns. Som Ni, jag föddes ju på dessa stränder, Som barn der lekt och härdats der till man. Så väl, som Ni, jag ville skåda lyckan Uppblomstra uti alla våra dalar. Med dubbel kraft jag skulle draga svärdet, Då det ej mot Er gäller mer, men med.
Men vänner kunna vi ej blifva, innan J blifvit Kungens män, så väl som jag. Det är mitt ord, oåterkalleligt, Likt dödens slutdom. Du förkunne det Åt dem, som utsändt dig. Nu drag i frid Rätt fram, och ej till höger eller venster Din blick förvilla. Gud, den Högste, gifve Att jag dig ej mer skåda må i lifvet. Allt, hvad du sednast skött, är ej ditt värf.
BENGT BONDE.
Jag närmsta väg upp till min hembygd drager, Med mera frid, än dädan jag gick ned.