Claes Fleming räcker honom handen till afsked.
Slut På Andra Acten.
TREDJE ACTEN.
En ödslig hafsstrand. Det är qväll. Månen har ännu ej stigit upp.
SCEN I.
Johan Fleming. De Vijk.
De Vijk går otålig med häftiga steg öfver scenen. Johan Fleming nalkas långsamt och djupt sorgbunden.
DE VIJK.
Att låta vänta på sig något länge, Det täckts min herre. Medan han har skött Helt andra nöjen, blef det mig förunnadt Att hålla sällskap åt de skogens korpar, För hvilka heldre jag vill vara rof, Än för den ledsnad, som beskäres gunstigt Af kärleksdruckna svennens tomma löften. Jag lätt begriper, att en sådan finner Sig road af att sucka dag och natt, Förklädd till herde, vid sin Chloës fötter. Men mitt förstånd ej räcker till att fatta Nödvändigheten af att den, som heter Hans vän, skall nöta bort sin tid som skogsvakt I ödemarker, der idyllen kyles Af frost och is, till arga tankars bocksprång. När du härnäst dig känner inspirerad Att stämma upp ett nytt bucolicon, Vill jag åtminstone mig se befriad Från hvarje hederspost, hvarmed vår nye Alexis ärar sina knapars skara.