Kristus säger här, att han har de sju stjernorna, men icke att han håller dem i sin högra hand, såsom i första församlingen. Reformation blef det visserligen, och det af hela länder, men det är ej detsamma som pånyttfödelse. Och äfven denna ifver afsvalnade snart, hvadan Kristus-fientliga folkkyrkor i många länder efterträdde katolska väldet. Uppmaningen att "bevara" de sanningar, den "undfått" och "hört," samt att "ändra sinne" åtlyddes icke. Gud har dock haft och har ännu "några få namn i Sardis, som icke hafva befläckat sina kläder," till hvilka löftet är gifvet, att deras namn icke skulle utplånas "utur lifvets bok," äfven om de blefvo det ur en statskyrkas böcker, såsom förhållandet var inom den svenska statskyrkan med t.ex. en doktor Rutström, som blef landsförvisad för sin predikan om fri nåd för syndare. Statskyrkorna hafva gjort ett misstag deri, att de ej syfta på hjertats förändring, utan uppblåsta af reformatorernes stora insigt, blifvit uppblandade med verlden, hvarför de också hotas med samma behandling som verlden eller att Kristus skall komma till dem såsom en tjuf, v. 3.
Den sjette är Filadelfia-församlingen. Denna församling, jemte den sjunde, afmålar vår tid. Sannolikt äro vi vid slutet af den sjette scenen och vid början af den sjunde. "Namnet Filadelfia betyder brödrakärlek, och denna församling kan anses såsom en förebild af de få troende, kringspridda i åtskilliga länder i små föraktade samfund med olika benämningar." (D:r F.) Denna församling har fått "en öppen dörr och ingen kan tillsluta den," och det af tvenne skäl, för det första derför, att den har "liten makt," nämligen för "kraftverkningen," 1 Kor. 12:10, och för det andra derför, att den "har bevarat Herrens ord och icke förnekat hans namn", vers 8.
Underligt är, huru Gud under de senaste femtio åren har öppnat och fortfarande öppnar det ena landet efter det andra för evangelium, huru bibeln nu är öfversatt på öfver 300 olika språk, huru det bevarad Herrens ord blifvit utsändt på alla fält snart sagdt. Hvilka äro de, som hufvudsakligast bidragit härtill? Är det katolska kyrkan. Nej, ty de tro ju ej på, att folket skall läsa bibeln. Är det statskyrkorna då? De hafva i allmänhet varit tämligen likgiltiga för hedningarnas nöd. Hvilka är det då? Svar: Dessa små grupper af troende såväl inom som utom de bestående folkkyrkorna i alla länder, som utaf de andra äro föraktade, men af Gud erkända, och bland hvilka jemförelsevis god brödrakärlek finnes.
Till denna församling säger också Jesus de välsignade ord, som vi här återfinna för första gången: "Si, jag kommer snart." Underligt är, huru särskildt denna härliga sanning begynt att uti den sista tiden påaktas. Men här talas icke allenast om Kristi tillkommelse, utan äfven om "en frestelsetimme, som skall komma öfver hela verlden till att fresta dem, som bo på jorden," samt att de, som hafva bevarat hans tålamods ord, skola blifva bevarade ifrån icke allenast frestelsen utan ifrån sjelfva frestelsens timme, d.v.s. slippa att då alls vara med på jorden. Vi hafva nämligen här samma härliga sanning framställd för oss som på många andra ställen i Guds ord, eller att bruden skall undkomma den förfärliga antikristiska vedermödan. Dessa härliga sanningar blifva påaktade ibland Filadelfia-församlingens folk. Löftet här till "den, som vinner," v. 12, att den ej skall behöva "mer utgå," blir särskildt dyrbart, då vi betänka, huru för Filadelfia-församlingens uppriktiga själar varit ett beständigt utgående än från en och än från en annan organisation, som efter en tid blifvit förstelnad i former.
Efter de härliga väckelsetider, som denna församling syftar på, kommer en tid af allmän ljumhet att intaga större delen af de förut så varma kristna hjertan, och det är detta, som den sjunde eller Laodicea-församlingen så tydligt afmålar. Ordet Laodicea betyder folkgunst. "Jag ville, att du vore antingen kall eller varm, men efter du är ljum, skall jag utspy dig utur min mun," säger Jesus om den. Jesus tycker sålunda bäst om de varma, dernäst de kalla, d.v.s. de oomvända, och minst om de ljumma. Jesus hotar att utspy dessa utur sin mun. Och hvad dermed menas, se vi af det fjerde kap., der bruden upplyftes genom den öppnade dörren, under det att formkristna, utanför hvilkas församlings-, familje- och hjertedörrar Jesus hade stått utan att få komma in, v. 20, blifva qvarlemnade. Herren tydliggör då för verldens befolkning, att han icke erkänner dessa, som gällt för kristna (ty det är till dem, som kalla sig kristna, han här talar), derigenom att han lemnar dem qvar!
ELFTE AFDELNINGEN.
Invändningar mot Guds ords tydliga lära, att Herrens ankomst kan inträffa när som helst.
Med uttrycket "när som helst" förstås ju icke, att han kan komma alla dagar och alla timmar, ty det är ju en viss dag och en viss timme, när han kommer, och sålunda ingen annan dag och ingen annan timme. Men som vi ej veta, hvilken denna dag och denna timme är, så uttrycka vi oss så, att han kan komma när som helst, d.v.s. efter hvad vi veta.
Vi mena dermed, att det är ingenting uppenbaradt i Guds ord, som gifver oss anledning att tro, att Herren ej skulle kunna komma detta ögonblick. Att det dock är något, som hindrar hans ankomst, är alldeles klart, ty eljest komme han ju. Men dessa hinder, såsom t.ex. att antalet ej är fullt, eller att brudskaran ej kraftfullt nog ropar sitt: "Kom, Herre Jesus!" äro af sådan art, att vi ej kunna veta, när de blifvit undanröjda. Antalet kanske blir fullt i dag, brudens rop kanske ljuder för allt vi veta kraftfullt nog i sin brudgums öron i dag, men om så är fallet, det vet endast Herren sjelf. De ställen, som ofta anföras för att bevisa, att Herren Jesus ej skulle kunna komma nu, vilja vi nu närmare skärskåda.
Det första är: "Detta evangelium om riket skall varda förkunnadt i hela verlden till ett vittnesbörd för alla folk, och då skall änden komma." Matt. 24:14. Man förvexlar här änden med Kristi tillkommelse att taga hem sin brudskara och läser: "Och då skall Kristus komma att hemta bruden," ehuru det icke står så. Den "ände," som åsyftas, är samma "tidsålders ände," angående hvilken lärjungarna hade frågat, v. 3. De ville hafva reda på, när denna onda tidsålder skulle sluta och Herren upprätta sitt rike. När Jesus tågade upp till Jerusalem, menade de, att han då skulle upprätta riket, Luk. 19:11, och bringa in nästa tidsålder eller de tusen åren. Efter uppståndelsen frågade de angående samma sak. Apg. 1:6. Likaså nu.