ANMÄRKNINGAR:
[1] Det grekiska ordet för "Herrens" (Kyriakä) uti uttrycket "Herrens dag," Uppb. 1:10, har adjektiv form och kan bäst öfversättas med: "Den Herren tillhöriga." Tänk, hvilket skönt uttryck för de tusen åren: "Den Herren tillhöriga dagen." Samma form användes om nattvarden, 1 Kor. 11:20: "Den Herren tillhöriga." Måltiden är Herrens, men den är ock vår.
Riket är Herrens, och dock skola vi regera med honom. "I anden" öfverflyttas vi nu likt Johannes på den dagen.—"Han var i anden på Herrens dag"—men snart skola både han och vi vara der i verkligheten.
[2] Något helt annat är, om någon framställer dessa forntida händelser endast såsom en föreskuggande uppfyllelse till den egentliga, d.ä. till profetians enkla ordalydelse. Mera derom framdeles.
[3] Enligt den äldre rabbinska läran äro öfveränglarna till antalet sju. Uti Tobias bok läsa vi: "Jag är Rafael, en af de sju heliga änglar, som frambära de heligas böner och träda inför den heliges härlighet." Tob. 12:15. (Melins öfvers.)
[4] Denna är ej att förvexla med d:r Tischendorfs egen textkritiska upplaga, uti hvilken ordet saknas.
[5] De fyra djur, som Hesekiel omtalar, voro troligen änglar. De hade fyra ansigten och fyra vingar, hvaremot de i Uppb. hade ett ansigte och sex vingar. De i Hesekiel voro åtföljda af besynnerliga hjul, 1:20, och äfven i andra afseenden olika dessa i Uppb. 4. De förra representera hela verldsalltet, de senare det lilla urvalet (af troende) bland menniskor.
[6] Somliga hafva till och med trott, att den första ryttaren skulle framställa antikrist. Dock är det nog mer, som talar för, att det är Kristus som åsyftas. Af alla de fyra ryttarne är denne första den ende, som har "krona," hvilket nog hänsyftar på kröningen af den nyligen till konung utropade Herren Jesus, som omedelbart derpå drager ut till nya segrar. Att nu Herren har endast en krona (eg. krans) här, men deremot i Uppb. 19:12 "många kronor" (eg. diadem) på sitt hufvud, torde man få förstå så, att Jesus uti kap. 6 har gjort endast en stor eröfring bland jordens folk, nämligen brudskarans frälsning och hemförande, hvaremot han uti kap. 19 redan eröfrat omkring hela jorden. Kronorna skulle sålunda utdelas först efter vunnen seger, hvilket ock är det mest naturliga. Hästens hvita färg tyder på båda ställena på seger och triumf. Domprosten Melin säger om första inseglet: "Ryttaren på den hvita hästen och med den f fjerran träffande stridsbågen är Kristus." D:r Fjellstedt säger: "Här föreställes Kristus under bilden af en segerhjelte på en hvit häst, beväpnad med en båge för att beteckna, att han verkar mera medelbarligen med sanningens skarpa skott."
[7] Nämligen under de 6 första basunerna, ty den sjunde basunen sönderfaller uti de 7 vredesstålarna, hvarom mera framdeles.
[8] Att den "syndens menniska," som Paulus omtalat i 2 Tess. 2 och detta vilddjur är samma person är alldeles klart, och som han i sanning är en stor antikrist, kalla vi honom med det namnet, äfven om uttrycket antikrist, som Johannes ensam begagnar sig af, mera är en gemensam titel på alla, som förneka fadern och sonen, än ett namn på endast den sista af alla sådana. Ordet Farao var också en titel och ej ett namn på någon viss af Egyptens regenter.