[9] D:r E. J. Ekman säger härom i sin bok: "De yttersta tingen:" "Emedan det enligt vår uppfattning här handlar om det frälsta Israel, så tro vi ock, att med 'Sions berg' menas det jordiska Sion och det jordiska Jerusalem, ty der skall Israel möta sin konung, och hans fötter skola på den dagen stå på oljeberget." Sak, 14:4.
[10] Djupet i öfre Eufrat är 8 fot, i nedre från 20 till 33 fot. Bredden vexlar från 200 till 400 meter. Floden skulle sålunda, om den icke uttorkades, bereda stora arméer icke liten svårighet.
[11] Hvad detta "tecken," Matt. 24:30, är, är svårt att afgöra; somliga antaga, att det är ett kors på himmelen, andra lammet, andra en "strålglans lik morgonrodnadens före solen." Det mest troliga är, att liksom antikrists tecken på handen och pannan är antikrists namn, och likasom tecknet på de 144,000 är faderns och lammets namn, så skall äfven det tecken, som i strålglans visar sig efter den förfärliga förmörkelsen af solen och månen, som just föregår, v. 29, blifva ett sådant undertecken, som ingen kan missförstå. Formationen af ett kors kan lättare antagas vara endast en naturlig företeelse, men om t.ex. namnet Jesus Kristus står der med eldbokstäfver på skyn, kan det ej gerna missförstås.
[12] Uttrycket: "Hans tabernakel, dem som bo i himmelen," Uppb. 13:6, bevisar endast, att tabernaklet understundom, såsom på detta ställe, användes såsom en bild af att frälsa. Herren gör här såsom annorstädes i Uppb., när han mången gång menar, att vi skola taga ett uttryck bokstafligt, han säger till derom. Detta uttryck, 13:6, förnekar för det första icke, att en verklig stad finnes der uppe, ty om en stad står här intet. Det förnekar icke en gång, att ett bokstafligt, himmelskt tabernakel finnes der, lika litet som användandet af det gamla testamentets tabernakel eller tempel såsom en bild på Kristus, Joh. 1:14, eller på församlingen, Efes. 2:22; 3:17, eller på sjelfva himmelen, Ebr. 9:24, förnekar, att ett verkligt, jordiskt tabernakel och tempel fanns till.
[13] Om vi skulle tänka på en årsuppfyllelse äfven af de tusen bokstafliga åren, skulle man kunna antaga, att Guds folk efter 360,000 år skulle få inträda i något nytt skede af förökad härlighet. Det blefve efter något mer än 51 sådana tidsåldrar af tidsåldrar.
[14] Se, detta viktiga årtal vid den uti kungl. Bibelk. bibelupplaga bifogade noten till Hes. 1:1, som ock stämmer med "Encycl. Britannica." De andra historiska talen som angifvas, äro tagna hufvudsakligen från dompr. Melins bibelverk.
[15] Från år 31 f.Kr. till 637 e.Kr. blir egentligen 668 år, men enligt de astronomisk-kronologiska beräkningarna är vår tidräkning omkring två år för tidig. En troende engelsk astronom säger härom: "Med afseende på tidräkningen 'efter Kristus' kan sägas, att de kristna begynte att räkna sitt 'efter Kristus' så sent som 523, och af de verldsliga regeringarna blef detta räknesätt ej antaget förrän 1,431. Då man referade tillbaka, begynte man med 4,000 i stället för med 4,001, så att ett år må dragas från vårt årtal, och som de begynte året i Mars sex månader före det verkliga skapelseåret, må också detta halfår dragas från, ty det första året fick endast sex månader. Likaså må ännu tre månader strykas emedan man senare flyttade årets början från Mars till 1 Januari (i England påbjöd parlamentet denna ändring år 1752.) I allt är sålunda denna beräkning e. Kr. 1 3/4 år före solåren, och denna tid må vi taga bort, om vi vilja beräkna de förmörkelser de gamla tala om."
Dompr. Melin tror ock, att året 31 (och ej 29) är "det tidigast möjliga, på hvilket Kristi död faller." Frånräknandet af dessa två åren gör, att tiden från år 31 f.Kr. till år 637 e.Kr. blir 666 år (och ej 668) och från år 625 f.Kr. 4111 år 1897 e.Kr. icke 2522, utan jämnt 2520 år. Vi må i sanning säga härom, såsom dompr. Melin säger rörande de 69 årsveckornas märkliga uppfyllelse i och med Kristi framträdande; att uppfyllelsen är "ett vid en så svår uträkning högst underbart sammanträffande."
[16] När patriarken måste åtfölja den segrande kalifen Omar genom Jerusalems gator, säges han hafva utropat: "Nu står förödelsens styggelse på heligt rum."
[17] Den præteristiska—den förflutna, nemligen från vår tid räknade.