Paschans läkare anmältes, och nu inträdde den ännu unge Hekim Muhammed Effendi. Den förtrogne inträdde ödmjukt, men Paschan vinkade honom genast närmare och sade: "Muhammed Effendi, hör huru Franken talar! Sådant har jag ock förut hört af Nazarenerne. Deras qvinnor kunna kanske vara förståndiga, ja man säger till och med dygdiga. Olika äro österlandets flickor. Gud är Gud, och Mahomet är hans profet. Godt är allt såsom det är". Nu vände han sig åter till den fremmande och frågade: "Har ni icke hört omtalas den nya firmanen emot qvinnornas tilltagande sjelfsvåld? Behöflig i sanning! Ser man dem icke dra ned sin jasmak så att halfva kinden synes? Är ej den feredsche, hvari de insvepa sig, ofta af så smidigt tyg, att man nästan kan gissa om personen är ung eller gammal? Gå de ej ofta med svarta kängor i stället för sina anständiga gula halfstöflor? Dessa och många andra dylika oskick äro nu sträng näpst underkastade".
Den fremmande skakade lätt på hufvudet. "Ni värderade ju dock våra qvinnors högre själsförmåga. Unna äfven edra någon frihet. Låt dem blifva edra hustrur i stället för edra slafvinnor, och ni skall se dem bli menniskor i stället för bilder, som äga förmåga endast till list".
Den unge Hekim steg upp, tog ett steg framåt och sade: "Ack, visste ni huru dumma våra qvinnor äro, ni skulle ej tala så. De skulle icke tåla frihet. De skulle bli dåliga, sedeslösa, otrogna. Nej, nej, ni må besegra oss, göra oss till slafvar, sönderslita oss, men qvinnorna frigifva vi alldrig".
"Visserligen, visserligen, Gud är stor! Så är det. Annorlunda kan det icke ske. Till deras herrar har Allah gjordt oss", sade Paschan bifallande, i det han blåste röken ur pipan.
"Och dock kommer jag i dag enkom för att begära en qvinnas frigifvande. Ers excellens känner händelsen med det plundrade ryska fartyget, och att er regering, på vår ambassadörs anfodran, befallte folkets frigifvande och egendomens återställande. En person har dock icke blifvit frigifven, en ung tscherkessisk flicka. Man har påstått att hon tillhörde en af hans höghet sultanens undersåter. Nåväl, vår minister önskade helst att ej vidare behöfva besvära höga Porten med denna sak. Slafvinnan säges vara köpt af ers excellens. Gif henne fri, köpesumman skall blifva eder återbetald".
"Backalum, vi få väl se", sade Paschan betänksamt, blåsande röken ur sin pipa. Efter en kort tystnad tillade han: "Gerna ville jag göra eder till viljes, det är dock denna gången icke möjligt. Flickan är redan, för flere dagar sedan, sänd till hans höghet Sultanens harem, och emottagen af Kislar Agha och Kehaja Khadunna. Rätt ledsamt, rätt ledsamt! Derifrån kan ni icke få henne".
Den fremmande spände en misstrogen blick i Paschan, som satt godmodigt rökande sin pipa och ej ens tycktes märka sin gästs mörka min.
"Stackars gosse", sade den fremmande vid sig sjelf. "Det sade jag honom genast, att det alldrig lyckas med att fatta en stor passion för en turkisk qvinna".
Efter åtskilliga ömsesidiga artighetsbetygelser bortgick den fremmande, och Paschan vände sig genast derefter till läkarn sägande: "Otrogne hund! Kommer Giaourn och begär en af paradisets houri's; skapad blott för att förljufva en rättrogens lif".
"Herre, men icke har du ju ännu bortsändt henne?" anmärkte Muhamed.