Tio år hafva förflutit. Dagen ligger varm och klar öfver Stambul. Gyllne Hornet strålar, luften fylles af dofter från tusende blommor. En betäckt slup ligger vid Seraillens strand. Smärre båtar fara omkring för att undanjaga hvarje annan farkost. En del af Seraillens damer skola flyttas till sommarslottet Kadiköi.
Från Seraillens port, ned till stranden, stå svarta slafvar och spänna tygstycken å ömse sidor om vägen, för att ingen må få se ens en skymt af de beslöjade damer, som nu utträda ur palatset, åtföljda af Kislar Agha och en mängd svarta slafvar. De flesta fruntimmerna prata lifligt. Det är en stor tilldragelse att för några veckor förflyttas till ett annat palats. Detta lifvar dem.
Nyfiket titta damerna omkring sig, men kunna ej se annat än himlen och de skymmande tygväggarne. Några personer hafva närmat sig, de bortjagas. En Frank med ett fruntimmer vid armen nalkas helt nära. En vind lyfter en flik af tygväggen, häftigt skriker Kislar Agha åt slafvarne att bättre ge akt. Ett litet buller uppstår, en af damerna ger ett qväft rop. Franken och hans dam draga sig tillbaka.
Några dagar sednare lemnade en gammal qvinna i ryska minister-hôtellet ett bref jemte en vext i en blomstervas. Derifrån tillställdes det sin ägare, en resande. Brefvet lydde:
"Valis fordne vän och räddare, frid vare med dig!
Jag såg dig för få dagar sedan, du kunde icke känna igen mig. Du är densamme som du var; din maka, hell och säll vare hon, lik morgonrodnan stod hon vid solens sida. Vali är gammal, ögats glans är slocknad, kindens rosor äro fallna bort.
Vali har känt glädje: hon ägde en dotter. Fyra månhvarf gammal trolofvades hon åt Mustapha Pascha, den gamle blodätarn. Fem månhvarf gammal vissnade den späda knoppen. Modren prisade Allahs nåd.
Vali egde en fågel i bur: den sjöng och tröstade hennes hjerta. Men hon förstod tvång och fängelse! Hon lät föra sin vän till en lund vid Bosphorens strand.
När den sålda flickan fördes från sitt hem, såg hon ett frö falla från den gräsbundt, vid hvilken hennes broders häst stod betande. Hon plockade opp fröet och gömde det vid sin barm. Fröet har vuxit opp till ett litet träd i Valis kammare. Men det tvinar, det längtar till bergens fria verld. Valis fordne vän, för trädet till sitt hemlands luft, sätt det i sitt hemlands jord. Gör detta för Valis skull, hon har intet mera att önska.
Du lärde Vali att hon ej har lof att taga sitt lif: hon lefver. Du bad henne bedja: hon ber.