"Kors, lilla du, hvarför håller du ditt hufvud så der vidunderligt?"
"Det är märkvärdigt, hvad vi här på landet kunna vara utan smak! Jag rigtigt skäms för att vara en af er! Ser du då inte, huru hufvudstadsmyggan der håller sitt hufvud; just som jag. Så bära alla det nu".
"Jo, men du vrider ändå ditt dubbelt mer än hon. Aj hvad det blir svårt att lära sig. Är det bra nu".
"Kom, söta du, låt oss dansa bort från det här sällskapet, de äro så gammalmodiga med sina hufvuden".
* * * * *
"Hvarthän sköna mygga? Får jag ej lof att bjuda en liten droppe blod? Jag försäkrar den är delikat. Se här barnet som sofver i gräset, hur präktigt, mjukt och varmt det mjella hullet höjer sig på den runda armen. Eller kanske det behagas kindblod? Se så röd och blossande kinden är, bloden rigtigt spritter upp der, nästan utan att man behöfver sticka. Haf blott godheten att välja. En sång vid droppen, jag ber".
"Jag är så hes, det är mig omöjligt att sjunga i dag".
"Ack förlusten att icke få njuta af edra sköna toner vore alltför stor.
Låt beveka er?"
"Jag försäkrar, jag får knappt ut en ton, jag kan knappt sjunga det vanliga veli kulta, veli kulta".
"Ack blott några toner".