Juli 27.

Vandrade omkring dels i staden, dels utom staden, der vid branten eller rättare brädden af den brant nedstupande höjd, på hvilken staden är byggd, nu liksom en ny stad var uppförd af grofva halmmattor, uppslagna i form af stånd på några pålar. Dessa sträcka sig rundtomkring staden på norra och östra sidan samt till otal på fältet åt norr, framför de der tältande skarorna. De äro uppförda alla i rad, bilda ordentliga gator och upptagas hufvudsakligen af trafikeraude, isynnerhet kockar och en stor mängd sådana, som rosta tirmis i ngn samt göra hummus; ty det är vanligt att alla besökande taga med sig en qvantitet sådant för att utdelas åt hemmavarande slägtingar och vänner. Ibland andra såg jag här uti ett litet stånd en, af hvars utseende jag genast igenkände en Tatar. Han satt i sitt stånd med sitt Ryska thékÖk eller samovar framför sig och bjöd ut thé i våra vanliga smärre koppar åt de förbigående. Allt hade tycke af våra Ryska handelsmän, såväl théet som det småskräp han hade i sitt stånd. Jag satte mig bredvid honom, drack en kopp thé och frågade honom hvarifrån han var hemma. Han sade sig vara från Bokhara, men bosatt i Moskwa; Ryska förstod han dock ej. Han var högst treflig och jag satt länge hos honom, rörande tillsammans Arabiska, Persiska och Turkiska, hvilket sistnämnda språk han egentligen blott förstod. Näst mig var han säkert den längst bortifrån komna. Jag köpte äfven af honom litet thé, som han sade sig hafva hemtat med sig från Moskwa och som äfven var särdeles godt, isynnerhet här. Vandrade för öfrigt omkring i folkmassan, orienterande mig litet i staden och dess omgifningar, satt i cafén, handlade åtskilliga småsaker och åt isynnerhet mycket vindrufvor, som nu blifvit mogna och här säljas till 15 fadda marken. Var inne i Sejids moské, som nu hade mera utseende af ett torg, än ett heligt hus. Alla möjliga sorts skräphandlare och boksäljare hade här utbredt sina småsaker till försäljning, emellan dem vandrade pojkar och qvinnor med sina korgar fulla af vindrufvor och annan frukt, jemtc pannkakor, bröd och all slags annan matprovision. Andra höllo sin bön mellan den rörliga och brokiga skaran, som trängde sig omkring, så att de knappt funno plats för sin sogod. Andra suto sysslolösa deromkring och språkade. I medan var allt samma trängsel af badande karlar, qvinnor och barn, troende, om de händelsevis voro sjuka, sig skola återvinna helsan i det smutsiga vattnet genom Sejids underkraft. I Sejids kobba var dock den värsta trängseln af besökare, som dels vandrade omkring maksoran, dels suto och läste surer till hans lof och anropade hans hjelp, dels stannade och kysste det fina gallerverket eller berörde det med handen och kysste den derefter. Fattige fokaha ansatte förfärligt besökarne och erbjödo sig att för 5 fadda läsa Jasin till Sejids ära, vattenbärare drogo dem i armarne erbjudande sig att för samma pris låta tömma sina krukor och släcka fattiges törst af kärlek för Sejid. I dörren suto andra tiggare, som begärde 5 fadda för zijare makboleh, och man kunde i allmänhet ej taga ett steg, utan att höra en tiggare. I trängseln skola flere förlorat sina turbaner och annat, hvilket äfven förekommer mig ganska troligt. Moské-tjenare stodo öfverallt omkring och slogo de trängande med i ändan mångklufna käppar. Men desse voro nästan de värsta tiggarena. Det hände sig att jag tog upp min börs for att utdela några 5 faddastycken åt fattiga, men knappt blef jag observerad görande detta, förän jag blef omringad af ett förfärligt otal tiggare, som ryckte mig hit och dit samt skreko mig i örat, den ene ett, den andre annat, allt lihobb essejih. Af somliga blef jag förföljd långt ut på gatan, isynnerhet af en, som följde mig halfvägs hem genom halfva staden, oupphörligen läsande fathe och besvärjande mig vid min kärlek till Sejid och profeten att ge honom 5 fadda. Han förekom mig så föraktlig att jag haft lust att spotta honom i synen, men afhöll mig dock.

Juli 28.

Vandrade omkring mest utanför staden och såg på tiggarne, som lågo i alla knutar och på alla vägar, nästan alldeles nakna, blott med en gördel om midjan, icke allenast karlar utan äfven qvinnor, lika nakna med blottade hängande bröst, vid hvilka ofta något barn hängde. De voro smutsiga och svarta, som det tycktes med flit nedsudlade i ansigtet, och vältrade sig i ordets egentligaste bemärkelse i stoft och dam. Somliga hade sina blottade kroppar öfverhöljda med sår och skabb, samt uppväckte åtminstone hos mig afsky och styggelse, i stället för det medlidande de troligen åsyftade. Äfven här blef jag, då jag en gång tog upp min börs, på det förfärligaste ansatt af en skara, som i största hast, jag vet ej hvarifrån, samlade sig i otal omkring mig, och ryckte mig från alla sidor. De tycktes alla ha sina bestämda platser, dit de om morgonen begåfvo sig, liksom dagsverkaren till sitt arbete. Jag vet mig nästan aldrig ha sett ett så vederstyggligt folk, som dessa tiggare. Vandrade för öfrigt omkring hela dagen, dels seende på birgas, dels i staden betraktande folket. Simmade några gånger i den smala och smutsiga kanalen. Så ljumt vattnet än var, så var det dock något uppfriskande att blöta sig här från den förfärliga hettan och dammet, som stod öfver hela trakten. Hemma hos oss var en samlingsplats för alla Baranijeh -boer, som suto här samt åto och sofvo hos oss, lemnande oss aldrig i fred.

Juli 30.

Gick om morgonen ut och gjorde min vanliga tur, först till malab och såg en stund på kämparnes och kappridarnes birgas. Vandrade derifrån öfver boskapstorget, seende på handeln och skriket der, ner till norra kanalen och simmade i den. Här var nu temmeligen fritt från folk, men stranden hade under festen blifvit nedsmutsad, så att det var mig svårt att finna någon ren plats. Vandrade sedan öfver det oändliga fältet, der de resande tälta. Det är den egentliga platsen för folknöjen, ty här är fullt med gungor, största delen gående vertikalt. Sångare och konstmakare, havi, tamburister m.m. äro äfven hufvudsakligen här församlade mellan tälten. Tälten åter erbjuda en högst rörlig anblick af qvinnor, som koka eller sitta inne och breda ut de saker de köpt på marknaden, gräla och skrika åt hvarandra med den här vanliga häftigheten, samt slå händerna ihop. Ibland dem hopar af barn, som springa omkring i deras fötter. Åfven ser man dem roa sig med deras vanliga lilla tar eller tambour de basque, till hvilken de sjunga sina enkla sånger, med sin vanliga tremulerande och något hesa stämma, Högre upp otaliga kockar och kokerskor, som i sina små usla mattskjul koka och sälja maten från sina stora grytor åt hungrigt folk. Min afsigt var att vandra omkring hela fältet, men det var så stort och vidsträckt att jag, isynnerhet i min nuvarande usla och bedröfliga ställning, plågad af bölder och äfven för öfrigt ej vid min vanliga välmåga, omöjligen såg mig vara i stånd dertill. Jag begaf mig således inåt staden, tågade genom den i den förfärligaste trängsel, som gjorde att jag som oftast måste stanna samt sätta mig på kanten af någon bod_mastaba_ att vänta och låta den värsta skocken passera. Hvad här liksom annorstädes förundrade och uppbragte mig, var att unga karlar, mest saiser till föregående hästar, för att öppna väg oförväget slogo in i folkmassan med hippopotamos -piskor, käppar eller andra tillhugg, och att folket ej gjorde något dervid, ehuru de ofta fingo sig dugtiga och gemena hugg på ryggen, hufvudet eller ansigtet. Vid sidan af gatan åter suto handelsmän, beväpnade med tjocka palmqvistar och slogo lika oförväget det påträngande folket, för att skydda sina varor från att krossas sönder. Pojkar och barn, ofta mödrar med sina småbarn ridande grensle på deras axlar, nära nog trampades under folkets fötter. Å andra sidan tyckes det rätt vara Arabens fröjd att få trängas och bogsera sig fram genom skocken. De skrika och hojta dervid som vanligt: hoa ja shekh, eller geda eller något dylikt. Skuffar man till en sådan påträngare och förebrår honom derför, får man till svar: är det ej molid nu och tycker du dig vara ensam på gatan? Jag kom hem före middagen och tog mig en välgörande lur ända till 'asr, då jag gick ut med shekh 'Ali och åt hos vår vanliga kock. Derefter satte vi oss i ett café vid sjelfva brädden af den höjd, på hvilken staden står och derifrån man har en vacker, vidsträckt utsigt öfver de östra och norra fälten. Solen gick ner i vår rygg och månen steg upp framför oss, men himmelen var till en del fördunklad af den rök och de stoftmoln, som hvimlet i och omkring staden förorsakade.

Vid maghrib begåfvo vi oss hem och suto en stund, men jag begaf mig åter ut på vandringar. Derunder träffade jag ihop med den lilla skräddaren från Hossein i Masr och vandrade omkring med honom hela natten. Suto länge i ett café invid bron, som ligger i hörnet af kanalen, och sågo på de raketter som kastades från Hakims tält. Vi hörde sedan på en äldre qvinna, som sjöng till en utmärkt god zummara, den bästa jag här hört. Det var ej utan att jag fann stort behag i den, men qvinnans röst var högst miserabel och alldeles förställd af heshet. Dock fick hon, såsom alla andra, de vanliga förtjusningsutropen. Derefter suto vi i ett annat stort café och hörde Sejideh från Masr, som uppe i ett fönster, under det öfver gatan spända tältet, turade om att sjunga med en nedantill i cafét sittande sångare. Hon är ej af Masrs bästa sångerskor, dock gjorde hon här effekt, så mycket mer som hon ej sjöng för betalning, utan blott she lillah ja Sejid. Under det hon hvilade och sångaren vidtog, beställde hon sig upp ifrån cafét shishe och kaffe. Det var under natten samma trängsel som om dagen, isynnerhet på vissa platser. I nästan alla cafén inne i staden funnos khoval, som dansade med sina castagnetter vid någon viol och tambour de basque. Jag såg några af dem, men jag kan ej finna mig vid att karlar utspökade till qvinnor skola dansa qvinnodanser och passera för qvinnor. Ungefär såsom då våra moderna operors hjeltar spelas af qvinnor. Sjelfva dansen är högst sinnlig och utförd af en vacker flicka måste den förefalla mycket retande. Vid midnattstid gingo vi in i moskén för att göra vår zijaret hos Sejid, men maksoran var ej öppen. Vi vandrade således blott omkring i moskén, samt sågo och hörde på några zikr, som här höllos. De voro i allmänhet utan något egentligt värde och ej att jemföras med dem jag hört i Masr. Dock funnos här dervisher, som under zikran dansade, svängde och snurrade med sina små tarer i sina händer. Dansen, liksom hela zikran och ceremonin hade något särdeles vildt i sig, dansen ofta äfven den retande sinlighet man finner hos khoval. För öfrigt var moskén full med folk, som dels vandrade omkring och begapade, dels sofvo, dels åto, dels läste böner. Qvinnor och karlar buro omkring bröd och annan provision, fruktsäljare suto öfverallt med sina korgar, vindrufvor och andra frukter. Häremellan ett otal af tiggare, hvilka plågade mig förfärligt för att få 5 fadda för en sura till Sejids ära, och hemalijeh, som ansatte mig att för samma summa låta dem utdela sina vattenbördor åt den törstige. Om man låter honom " jesabbil " (som det heter) sin kruka eller fårskinn, så får man en lång, ofta särdeles vacker bön eller önskning att i paradiset bli törstsläclk af Herren. Golfvet i moskén är slipprigt af vattnet som spillts och fullsudladt af halm eller smolk efter det otal af alla slags månglarc, som sitta här dag och natt. Vi vandrade ännu litet omkring, så oändligen trött jag än var, och kommo hem först någon timma före morgonrodnaden.

Juli 31.

Vandrade på förmiddagen omkring på det norra fältet samt betraktade åter det rörliga och brokiga lifvet i tälten, trätan mellan qvinnorna som kokade och (emedan de voro flera) käbblade om sättet att koka, eller som köpte leksaker åt sina barn eller lyssnade till någon sångare eller något dylikt. Barnens leksaker äro här temmeligen lika de hos oss brukliga, isynnerhet bleckskramlor i form af små stop, rörpipor, zummarer och tarer. Folk går här i ymnighet omkring utropande till salu sådana och andra saker, såsom dukar och knifvar. Underligt är att man ger åtskilliga sådana varor epithetet Engelska; dock är det brukligaste epithetet: Istamboliskt. Konstantinopel är i allmänhet hela Islams hufvudstad och allt är godt som kommer derifrån. Dock är allt som hemtas derifrån ursprungligen af Engelsk eller Fransk fabrikation och alltid det sämsta och uslaste skräp, som i Europa omöjligen kunde få afsättning. Men här måste allt vara billigt och fås nästan för ingenting, för att finna afnämare. Efter en lång omvandring på det stora fältet, kom jag ner till kanalen och simmade i den på annat ställe än vanligt. Före middagen kom jag hem och hörde på den khatme, som 5 fokaha gjorde i dag i vårt rum, beställda dit af Ahmad effendi från Baranijeh. Han har nemligen för afsigt att detta år göra pilgrimsfärden till Mekka och gjorde nu här denna khatme för lycklig resa. Om morgonen bittida kom shekh Soleiman hit med shekh Ibrahim och genast derpå 2 unga fokaha från Azhar, hvilka alla jemte shekh 'Ali läste och sjöngo hela Koran igenom. Vid middagstiden togo vi alla oss en dugtig lur och vid 'asr hade de slutat sin khatme. Ahmad effendi var mest hela tiden frånvarande och kom blott närmare slutet för att ge dem pengar. Liqviden, liksom alla förhandlingar med folket här, gick ej utan litet krångel var högst besvärlig att se på. Sedan alla hade gått gingo shekh Ali och jag ut, satte oss efter några slag uti vårt vanliga café på brädden af sandhäjden, suto der tysta och betraktade rörelsen och lifvet på fältet nedanför. Vi fröjdade oss öfver den vackra utsigten ända till mahgrib, då vi gingo hem. Efter min vana gick jag dock genast ut igen och begaf mig till det NV hörnet af det stora tältfältet, der shekh Hassan Abolgh?t var. Han skall för någon tid, kanske 10 år sedan, uppträdt här såsom Vali och samlat omkring sig några medföljare, dervid blifvit tillfångatagen af pashan, som bland annat slagit honom 100 korbag under fötterna, då mjölk flutit ner från fotbladen; de bundo stenar vid hans fötter och sänkte honom så i Nilen, men stenarne hade flutit upp med honom ridande på dem m. m. d. karamot eller underverk, som man berättar om honom. Han är af imam Lezis afkomlingar och ännu en ung man. Pashan, försäkrad, som det berättas, om sannfärdigheten af hans Vali -skap, gaf honom skattefri jord till stor mängd, pengar och rikedom. Nu är han här, tältar på det omnämnda stället samt upptar med sina många tält och sitt skräp en särdeles vidsträckt plats. Hvarje dag spisar han ett stort antal fattiga och andra, som obedda samlades dit. Han hade hemtat med sig 300 ardeh hvete och slagtade hvarje dag 15 får, en kamel och tror jag äfven hornboskap. Jag gick dit ner närmare esha och träffade en stor hop folk, som åto i tält och tycktes vara hans dervisher eller medföljare, alla klädda såsom militären här, samt kanske andra deras vänner. Till dem frambars maten på brickor, som efter vanligheten sattes på en kursi eller liten stol, och den tycktes bestå af de vanliga grönsakerna, bamia och melohijeh jemte kött. Det sämre folket stod omkring köket och kittlarne samt väntade tills turen skulle komma till dem. Desse spisades icke på bord, utan maten östes åt dem uti en lång trädmaskin, afdelad i 4 upptill bredare, nedtill smalare afdelningar. Hela maskinen gick på hjul och kunde sålunda flyttas efter behag. Den hufvudsakligaste födan, som tycktes bestås dem, utgjordes af fatteh, i smör stekt bröd, som östes i hvarje afdelning af den långa trädkärran, hvilken var så låg att då en vanlig man stod på knäna framför deti, räckte den honom till axlarne. Jag blef dock ej der så länge att jag fick se deras måltid, emedan det dröjde särdeles länge, utan gick tillbaka åt staden till jemte ett stort tal af folk, som likt mig gått dit ut för att skåda. Jag begaf mig på närmare håll till festdomarens tält, för att se på det briljanta fyrverkeri man sade i afton skulle afbrännas der. Jag träffade här öfverallt den förfärligaste trängsel, men trängde mig dock fram mellan folkhopen till ett upphöjdt ställe af gizr eller kanalbrädden; der såg jag några raketer som kastades och några blå eldar som afbrändes på den fria öppna plats, hvilken utanför tältet bildades af en i cirkel uppställd soldatskara. Men soldaterne, som beväpnade med neboter voro ställda öfverallt i folkträngseln för att hålla ordning, och som på det oförvägnaste sätt slogo in med sina käppar och piskor i skocken, förargade mig så, att jag snart åter gick bort. Man sade mig att fyrverkeriet skulle räcka hela natten och att det bästa skulle komma först mot morgonen. Jag satte mig att hvila en stund uti ett cafétält vid den östra kanalen, gick derifrån inåt staden och genom den fram till imam Lezis hus, der denne imams följare årligen samlas vid Sejids fest och hvarje afton hålla zikr till hans lof. Genom efterfrågningår fann jag slutligen huset, som är beläget i ena ändan af staden, och trängde mig ibland det på gården omkring den stora zikr -runden hoppackade folket. Zikren var verkligen härlig och kanske den vackraste, åtminstone en af de bästa jag hört. Allah, som ramades af chören, var oändligen djupt och dåft; iaynnerhet fanns der en man, hvars djupa, dofva och halft surrande stämma, (liknande ungefär E- eller A-strängen af en contrabas) öfverljöd alla samt genomljöd och genomsurrade hela zikren. Här tycktes mig vara ett ovanligt stort antal af munshidin eller solister. Det hela behagade mig utomordentligt, det var verkligen högtidligt och storartadt. Blott trängseln, som gjorde att jag ej fann någon plats, och hettan af den stora massan besvärade mig. Här hörde jag af en bredvid mig stående man, som berättade det för sin granne, att en kristen för en eller två dagar sedan vid åhörandet af denna zikr utropat shehadet eller bekännelseformeln, och öfvergått till islam. Detta hade jag äfven förut hört af Mu'allim Mohammad och af andra, med någon motsägelse beträffande platsen, sägande somliga att det varit vid den zikren som hölls i Abolghets tält. Mannen här sade att det var en Frangi från Paris, att man följande dagen gjort för honom en ståtlig zaffe och att han äfven skulle synas i nästa fredagsprocession. Det gör mig ondt att jag härom ej kunnat få några pålitliga underrättelser. Dock så högtidlig zikren än verkligen var, tror jag ej att någon, allraminst en Parisare, isynnerhet i våra tider kunnat hänryckas ända derhän, att han öfvergått till islam. Jag åtminstone kände ingen frestelse dertill nu, mera än förr. Men det är underligt att se huru hvarje muslim tror, att hvarje annan trosbekännare bör och måste med full öfvertygelse antaga deras religion och afsvärja sin gamla. Trött som jag var och tröttnande allt mera af ståendet här, var jag ledsen att ej orka ut längre, men begaf mig slutligen hem särdeles sent.

Aug. 1.