Kommittéarbetets närmaste resultat blef 1896 års förordning »angående försiktighetsmått till förekommande af käkbensbrand (fosfornekros) bland arbetare i tändsticksfabriker».
Hvad frågan om ny skyddslagstiftning för minderåriga och kvinnliga arbetare angår, hördes intet utaf förrän vid 1899 års riksdag, då med anledning af en motion af professor Curt Wallis i andra kammaren om en ny förbättrad lag angående minderårigas arbete upplystes, att regeringen just var sysselsatt med utarbetande af en sådan lag. Vid 1900 års riksdag framlades också ett förslag till ny förordning angående minderårigas och kvinnors arbete.
Detta förslag, öfver hvilket regeringen blott begärt riksdagens yttrande, blef emellertid med ett mindre väsentligt tillägg af riksdagen antaget såsom lag, d. v. s. sådan lag, som ej kan ändras eller upphäfvas utan Kongl. Maj:ts och riksdagens gemensamma beslut.
Regeringen fogade sig i riksdagens beslut och utfärdade den 17 oktober 1900 den nya lagen »angående minderårigas och kvinnors användande till arbete i industriellt yrke».
Genom 1900 års lag upphäfdes dock icke 1881 års förordning angående minderåriga »i hvad denna förordning afser minderårigs användande i sådant handtvärk eller annan handtering, som icke idkas i så stor omfattning eller under sådana förhållanden i öfrigt, att handtvärket eller handteringen skäligen må anses för fabrik». Beträffande småindustrin gäller alltså 1881 års förordning fortfarande. »Till hvad kraft och värkan det hafva kan», skulle man kunna tillägga. Ty kontrollen öfver förordningens efterlefnad är ju anförtrodd åt kommunala myndigheter, hvilkas oduglighet att öfvervaka efterlefnaden af en arbetareskyddslag erfarenheten till fullo bekräftat såväl utomlands som i vårt land, där 1881 års förordning under de 20 år, den varit gällande, i den ojämförligt största delen af vårt land icke blifvit efterlefd.
Men en lag, som på en mängd ställen icke efterlefves, är icke endast betydelselös, utan skadlig genom den känsla af osäkerhet och orättvis behandling dess ojämna tillämpning medför. Den bör därför antingen helt och hållet upphäfvas eller också ersättas af en annan som följdriktigt tillämpas i hvarje fall.
Reglerandet af de minderårigas arbete inom handtvärket och den öfriga småindustrin måste sålunda ännu anses såsom en olöst fråga.
Från 1890-talet och de senaste åren märkas, förutom hvad redan blifvit anfört, följande lagstiftningsåtgärder och riksdagsförslag på arbetareskyddets område.
Motioner om skärpning, utvidgning och senast om en allmän revision af lagen angående skydd mot yrkesfara ha väckts af herr David Bergström i andra kammaren vid 1894, 1896, 1897 och 1902 års riksdagar, men utan vidare resultat än att lagen år 1895 utsträcktes till att omfatta äfven statens och kommunens industriella rörelser, samt att år 1896 en förordning utfärdades i syfte att låta olycksfallen i arbete komma till yrkesinspektörernas kännedom.