Vi, Finlands döttrar, Finlands söner,
Dig bedje, vördnadsvärde far,
Var icke döf för våra böner
Och dröj bland oss på jorden qvar.
WÄINÄMÖINEN.
Om den en villa är, den Guda-tro som farit
Vid korsets sken från detta land,
Som hamn jag forska vill, och derför stoftets band
Jag lossar nu. Nog menniska jag varit.
J, mina barn! vänner, faren väl!
(Vill gå mot högen.)
RIDDAR CARL.
Jag vågar hindra dig, i kraft af det befäl…
WÄINÄMÖINEN, afbrytande.
Håll, ej ett ord derom, så framt du ej vill digna
En dag till jorden, höljd af min förbannelse.
Du sagt, att jag är fri: betänk det, Riddare.
(Riddarn drar sig med sorgsen vördnad tillbaka. Wäinämöinen med mild och rörd stämma.)
Barn, vänner, närmen Er! Jag önskar Er välsigna.