WÄINÄMÖINEN.
Ej då vi rätt förstå att vårda lifvets värden.
Ack, Turilas du aldrig var
Säll såsom make, säll som far.
Ljufva kön, vid känslans morgonljusning
Himlasyner du framkalla vet.
Styrkans ålder vid din fot med tjusning
Anar lifvets stora hemlighet.
Du är skapt att älska och behaga;
Du förstår att glädjens blommor strö;
Plågans tyngd du lär oss att fördraga;
Lär oss lefva, hjelper oss att dö.
TURILAS.
Ha! bara svärmeri! Mig kan det ej förblända.
Man sagt att Riddaren din dotter såg
I somras på sitt spejartåg
Och funnit henne skön.
WÄINÄMÖINEN.
Kanhända.
Se sjelf och döm.
TURILAS.
Jag ser men Joukavainens brud,
Hon hatar Riddaren?