Skyndom oss, flygtingen undan oss ilar!
Han ur vårt sigte förlorades här.
Hvem är den qvinnan på mossbädden hvilar?
Hvad hon är skön! Furstens dotter hon är.
Hennes sömn må ingen störa.
Ilom, sökom öfverallt.
Alla Svenskar nedergöra,
Joukavainen oss befallt.
NÅGRE, som begifvit sig utföre, återkomma.
Finnar hvimla åt den kanten,
Ej bland dem han finnas må.
ANDRE.
Forssen der, och klippe-branten
Lodrät der — hvar är han då?
RUHO, med åtskillige af Wäinämöinens folk inkommande.
Hvilket gny? Hvad är å färde?
JOUKAVAINENS FOLK.
Här en Svensk försvunnit har,
Som oss syntes utaf värde.
Höfdingen det säkert var.