WÄINÄMÖINEN, utom sig.
Min son, min son! — Förskräckeliga irring! —
Man ile, flyge härifrån
Att sluta mördandet. — Hvad dröjsmål! — Hvad för virring?
Fräls, fräls, barbar, din egen son.
(Alla hasta af scenen.)
ANDRA AKTEN.
Teatern föreställer uti en bergig ock vild skogstrakt en mera behaglig däld. Midt i fonden står ett lummigt löfträd, dyrkadt som heligt, i närheten af en källa. Sex stycken groft i träd skurna Afguda-bilder, föreställande Ukko, Pohjola och Tapio, hvar med sin maka, äro uppställde invid trädet, Gudarna på högra och Gudinnorna på den vänstra sidan. Hvarje Afgudabild är omgifven af en nisch, formerad af friskt granris och prydd med löf och blommor. Midt på Teatern står, med roten i marken, en bränd träd-stam. Turilas kula synes på ena sidan nära Avant-scenen. Den är beklädd ofverallt med tallbark, och försedd med en stark dörr, som tillstänges inifrån.[8]
FÖRSTA SCENEN.
TURILAS, ensam.
Skön denna morgon är, och festligt jag beskrudar
Kring helga trädet Finlands Gudar,
Dem jag ur kulan dragit fram.
Ett härligt offer snart blir fast vid denna stam.
Jag hämdens flammor såg; gny hördes; den är mogen
Och hämnarena snart bordt hinna hit i skogen.
Men Joukavainen syns.