Gudar, hvad fasa!
Gå icke, min far.
De vilddjuren rasa,
O! spar dina dar.
JOUKAVAINEN, betagen vid Emoinas åsyn.
Den qvinnan förtjusar!
Hvad skönhet! Hvad röst!
Hvad känsla berusar
Mitt manliga bröst!
TURILAS, till Joukavainen, hvars förtjusning han märkt.
Till kärlekens yra
Sänk, hjelte, ditt tal.
Låt qvinnan dig styra,
Som frälst din rival.
JOUKAVAINEN, hetsigt.
Som frälsat min rival! Nej, bålet måste tändas.
WÄINÄMÖINEN.
Håll, jag befaller det.