Du rasar, unge man,
Som ej förglömma bordt den fara,
Hvarur du rycktes nyss.
EMOINA.
Besinna dig, min bror.
PATER ANTON.
Jag bär mitt vittnesbörd inför en villad skara;
Min sak är Herrans sak; jag vet på hvem jag tror.
Hans finger styr det ljus, som tränger fram i verlden,
Och dessa dygders kraft…
WÄINÄMÖINEN, afbrytande.
Som blixtra fram ur svärden.
PATER ANTON, fortfarande.
Som mana till försoning.
WÄINÄMÖINEN, liksom träffad af ett mägtigt minne.