Min skuld är gäldad ren.
PATER ANTON.
Vet dock, att han förstod
Hvem denne sjuke far i hyddan vara torde.
Han derom föga unga dottren sporde;
Men inom sig beslöt, att på ett värdigt sätt
Förmildra lyckans oförrätt,
Ja, hör mig. Sverges Kung nyss funnit godt besluta,
Att Wäinämöinen fritt, inom sin fosterbygd,
På Riddarns ansvar, må den gärd af aktning njuta,
Som egnas åt hans börd, hans olyckor, hans dygd.
EMOINA.
Jag mina tårar ej kan dölja.
PATER ANTON.
Af glädje strålande, bad Riddaren mig följa
Med honom, och en tropp, i skogars spaning lärd,
Att söka dig. I går vi samlades till färd
Vid Kyro by. Ej sömnen vågad syntes,
Allt fredligt var och tyst.
WÄINÄMÖINEN.
Då hämdens dag begyntes.