(Turilas och Anton bortföras med skyndsamhet. Till en Soldat.)
Till Riddarn flyg med bud att Anton räddad är.
(Soldaten går, Finska krigare inkomma.)
NIONDE SCENEN.
EMOINA. BIRGER. Svenska soldater. Finska Krigare.
(Strid i fonden. Både Svenskar och Finnar erhålla förstärkningar, så att striden mer och mer uppfyller Teatern; sluteligen segra Svenskarna, och Finnarna dels fängslas, dels fördrifvas.)
EMOINA (i ångestfull förskräckelse, döljande sig för de stridande vid Turilas kula).
Hvem skall beskydda mig? Hvem sig förbarma
öfver min ångest? Hvart skall jag fly?
Gudar, o Gudar, rädden mig arma!
Fiender störta med buller och gny
Från alla kanter. — Min fara sig öker.
I denna kula en fristad jag söker.
(Inne i kulan, betraktande dörren med ifver.)
Dörren är säker, låset är fast;
Inifrån kan jag det stänga i hast.