Jag afskyr detta svek. Folk! vapnen från Er kasten.
(Rop bakom Teatern, larmtrumman höres.)
RIDDAR CARL, blixtrande.
Nej, de behålle dem, sin frihet äge de,
Som svekfulle förrädare.
Gudlöse, kommen, jag trotsar Er alla.
RÖSTER af gubbar, qvinnor, ynglingar och barn, som tränga sig fram emellan de på scenen varande och omgifva Riddaren.
I fara vår Höfding, vår skyddsgud, vår vän!
Kring honom, kring honom, vi lefva, vi falla.
(De bilda en groupp omkring Riddaren.)
JOUKAVAINEN, förvånad.
Sällsamme syn!
RIDDAR CARL, hvars blixtrande stridslust öfvergått till förtjusning.