— Elsa! — ropade han lidelsefullt och ville hålla henne qvar.
— Nej nej, fråga mig icke mer.
— Du vill då inte svara mig. Men grannarna ha nog rätt, som säga, att du är en besynnerlig flicka, Elsa.
— Hvad ha grannarne sagt?
Hon såg förvånad på honom.
— Jo de säga, att du är en flöjel, som blott vill leka och aldrig fästa dig. Men du har handlat orätt med mig. Du har visat mig något, som du aldrig menat. Dina ögon ha inte talat sanning Elsa. Om du visste hur mycket jag håller af dig!
— Så sade äfven Gudmund Åkesson, och han gifte sig strax efteråt med svarta Malin!
— Ja, du har haft många friare Elsa!
Han såg en stund utåt vattnet. Derpå reste han sig upp och hoppade i land.
— God natt Anders Barberare! — sade hon vänligt och stötte ut båten. Men han låtsade inte höra henne. — Akta dig för vackra Greta på “Hvita stjernan” — ropade hon efter honom. — Hon är kär i dig!