Sc. II.
Palladius.
I en monolog uttalar Palladius sin glädje att hafva följt Diligentias råd. Han har, oaktadt möda och besvär i början, vunnit yttre anseende och inre tillfredsställelse.
Sc. III.
Circejus.
I en monolog uppträder Circejus och klagar öfver sin förra dårskap, sin forspilda ungdom och sin förstörda förmögenhet. På grund af egen erfarenhet varnar han ungdomen från utsväfningar och liderligt lefverne, samt lättjan. På deras korta fröjd kommer långvarig ooh fruktlös ånger.
Epilogus.
Författaren drager moralen ur skådespelet och framställer den, samt vänder sig med en slut-lyckönskan till de promoverade, och tackar sist Fruar, Jungfrur samt studerade personer för deras "audiens."
Chorus.
Concede nobis, tu pater optime,
Sic hisce terris qvaerere gaudia
Comoediarum ludrica, ne tua
Perdamus illic coelica jubila.