[253] Rydqrist, a. SU, 221.

[254] Ibid., s. 222. Wieselgren (anf. arb., III, 162) omnämner fastlagsspel, som voro ämnade att uppföras ännu år 1558: K. Erik funderade på något dylikt 1558. Han besvärade sin gamle fader med bref frän Kalmar med allehanda ting, deribland med bön om att få harnesk och rustningar för uppförandet af skådespel. Det var dock ej fråga om annat än fastlagsspel (Skouspil i fastelagen). Den gamle Konungen svarade: "Vill du hafve skouspil, kan du hålle vapensyn med våra ryttare."

[255] Jmfr Rydqvist, uti Skandia VII, sidd. 224, 225.

[256] Overskou, (d. danske Skuepl., I. s. 33) säger att Sverige från Danmark hemtat sin gamla dramatiska litteraturs mönster, men då han härjemte tillägger, att de gamla danska andliga dramerna voro en "Efterlignelse" af de tyska, kan man med skäl tillskrifva äfven de svenska ett tyskt ursprung.

[257] Ehuru äfven skådespel af verldsligt innehåll gåfvos vid skolor, gymnasier och universiteter, voro likväl de bibliskt-moraliska skolkomedierna öfvervägande i Sverige ännu i det sjuttonde seklet, att döma af Wieselgrens (a. a. I, 209, 210) ord: "Andliga poemer uppblomstrade rikt i detta tidehvarf. Ännu står sjelfva den dramatiska konsten i tempelförgården och gifver bibliska skådespel i samma tonart som tidens psalmer och andliga tal. Den andliga sångens orgel öfverbrusar alla andra toner uti diktens tempel."

[258] Hammarsköld, Sv. Vitterh., 8. 63.

[259] De här nfvan citerade orden, öfversatte ur Wexionii Natales Academiae Aboensis, tr. i Åbo 1648, förekomma i Grot's Calender till minne af K. Alex. Univ:s andra secularfest, sid. 14. — Åbo universitets gamla protokoller för år 1641 innehålla följande underrättelser om akademiska skådespel derstädes samma år: Den 3 Mars 1641 "bleff och taalt om Comoedier och promotione." Den 22 Maj "klagade Rådmannen Hans Plaghman på studios. Sven Petri Humbla, Smol., Isaac. Petri Holmens, och Johann. Soltovius, Uppland., som varit larvatores i nästholdne Comoedia, att de samma dag Rectors-ombytet skedde slagit hans fönster ut. Humbla och Soltovius friade sig med ed och Isaacus Petri, som erkände sig det ensam gjort dömdes att ersätta skadan och betala 12 Daler s.m. böter." "Dito. Jöran Skomakare, som bodde vid bron, klagade på larvatores… att de slagit in fönstren i verkstaden och jagat efter hans pojke. Larvatores dömdes att Jör. Skomakares fönster förbättra låta och förlikas med honom." "Dito. Beslöts att när framdeles någon Comoedia ageras skola larvatores warnas att ej göra någon en oförrätt om de vilja undfly straff."

[260] Alt, Theater u. Kirche, 25, 20. Prutz, Gesch. d. deutsch. Theaters, sidd. 131-133.

[261] Overskon, Den danske Skuepl., I. 107 ff. Atterhom, Sv. siare och skalder, II, 76, 94, 95, 204. Hammarsköld, Sv. Vitterh., s. 69. — Den nationela sjelfkänslan, lifvad af medvetandet att Sverigo icke blott hade blifvit protestantismens hufvud utan härtill ännu uppsvingat sig till den europeiska nordens hufvudmakt, alstrade ett begär att äfven uti vetenskap och konst uppnå en framstående plats. Också ägde den tidens svenske ädlingar och lärde en vidsträckt klassisk belägenhet. Dessutom kände man den nyare tyska vitterheten i grund, och den italienska var på Christinas, Carl Gustafs och Carl XI:s tider mera än nägonsio förr eller sednare i Sverige känd och älskad. Och den fransyska vitterheten började mot det sjuttonde århundradets slut "med stora steg nalkas till sin instundande allmakt." Atterbom, II. 130-136, 204.

[262] Förrän jag öfvergår till skildringen af Chronanders lefnad och litterära verksamhet, är det för mig en dyr, af tacksamheten framkallad pligt, att meddela följande upplysningar. Framlidne universitetsbibliothekarien professoren Carl Wilhelm Törnegren, i förkänslan af sin snart förestående hädangång, uppmanade mig den 20 December 1859 att ansöka den efter hans frånfälle ledig blifvande tjensten. Härjemte bad han mig börja tänka på ämne till erforderligt specimen samt yttrade den önskan, att jag skulle, för detta ändamål, använda såsom material ett honom tillhörigt manuskript öfver ofvannämnde Chronander, "om icke för annat" — såsom orden föllo sig — "så åtminstone derföre, att manuskriptet innehåller för oss alldeles nya saker." I sammanhang härmed bad han mig studera mysterierna och moraliteterna. I början af det följande året erinrade mig professor Törnegren ytterligare om samma sak. Efter hans frånfälle erhöll jag den 27 Februari samma år, ett till mig adresseradt konvolut, inneslutande: 1:o ett sammandrag af Chronanders dramatiska arbeten; 2:o en öfver denne dramaturg påbörjad biografi, hvilken tvifvelsutan var ämnad att ingå i den samling af lefnadsteckningar, som under titel af "Finlands Minnesvärde Män" utgifvits; 3:o uppgift å några författare hvilka i sina skrifter omnämnt Chronander; 4:o några till ämnet hörande utdrag ur Åbo akademies äldsta protokoller; 5:o ett utdrag ur Kolmodins Genesis Aetherea; samt 6:o två bref till professor Törnegren från Kungl. vicebibliothekarien Klemming i Stockholm. Dessa rörande prof på vänskap och välvilja af en saknad förman hafva afgjort valet af mitt ämne.