— Mitt namn ä Rås, stavas R.O.S.E., men uttalas på franska.
Stellan sade ingenting. Men han hade ej kunnat undgå att lägga märke till, att hon ej talade som han eller de andra i stan. Och hon talade inte heller som kusinerna i Göteborg eller Malmö.
— Men kanske ni inte läser franska? frågade hon.
— Nä.
— De gör ja.
Han var ohjälpligt slagen. En stund efter kom det för honom, att han kunde ha sagt: Ja, men ja läser tyska. Nu var det emellertid för sent. Hon frågade:
— Spelar ni piano?
— Nä.
— De gör ja.
Det blev åter en paus. Så frågade hon: