Och så fick hon tag i hans högra arm och lade den kring sin midja.
Stellan blev alldeles förvirrad och höll sin arm så lätt kring hennes liv att den började värka. Till slut hann balettmästare Lindquist fram till dem och inspekterade deras inbördes ställning. Han hade ingenting att anmärka. Stellan kunde stå ledig och placerade ögonblickligen sina händer på ryggen…
Han gick hem från lektionen i djupa funderingar. Han var på samma gång missbelåten och förvirrad. Han tyckte inte om att hon så där tagit hans arm och lagt den kring hans liv. Det skulle han ha gjort själv. Det var inte som det skulle vara. Han satte hennes tilltagsenhet i ett dunkelt samband med hennes utseende: den krökta näsan och det svarta, burriga håret. Och han sade sig själv: Hon har bestämt lekt pappa och mamma.
När han kom hem frågade han sin far:
— Säg, pappa, den där klädesfabriken — — —
— Ja, vad ä det med den?
— Jo, säg, pappa, direktören vid klädesfabriken — — —
— Ja, vad är det med honom?
— Säg, ä dä fint å va direktör?
— Det beror på.