— Jag blir rik. Ich liebe dich.
Han sade de senare tre orden på tyska, dels därför att han ej riktigt vågade säga dem på svenska, dels också därför att Rose talade tyska där hemma.
Men innan han gick hem, tittade han upp ett slag till gamla Kerstin:
— Säg, Kerstin, ä dä sant, att ja blir rik, när morfar dör?
Kerstin lyfte på glasögonen:
— Vem har sagt honom de? De ä väl några dumma ungar, som tutat de i örona på'n?
— Dä ä dä visst inte. Ä dä sant?
— Ja, gunås så visst. Å fördöljas kan de ju inte i evighet heller för att de ä rättfånget gods, hans morfar samlat. Men nu ska han inte springa omkring å bli högfärdig.
— Dä ä väl ingenting och va högfärdig över.
— Hin tro't. Han ska komma ihåg vad Biblen säger.