— Va säger den då?
— Den säger, att det är lättare för en kamel å gå genom ett nålsöga än för en rik å komma in i himmelriket.
Stellan svarade ingenting. Han tackade för upplysningen och gick upp till sitt. Där blev han sittande över skolböckerna. Han tänkte på vad Kerstin sagt om kamelen och nålsögat. Det var hemskt. Men han tröstade sig med att det i alla fall skulle dröja länge, tills han dog.
Och så tänkte han på Rose. Han mumlade:
— Ich liebe dich.
Och det kändes skönt och högtidligt både att älska Rose och veta, att man skulle bli rik.
* * * * *
Några lektioner efter sade Rose:
— Så väldigt synd, att du inte samlar frimärken, Stellan. Varför gör du inte de?
Den frågan ville han av finkänslighet ej besvara. Han hade alltid hyst förakt för pojkar som samlade frimärken. Det var inte en sysselsättning värdig en person, som med tiden skulle bli löjtnant och skjuta med kanoner och kanske komma ut i krig.