— Spela va?
— Piano, naturligtvis.
Han blev nära nog stel av skräck:
— Nä, nä, nä, gör dä inte — — —
Men hon hade redan lämnat bordet. Stellan hörde henne öppna locket på pianot och så — — —
Han satt alldeles orörlig och stirrade på den tomma bakelseassietten. Han hörde inte alls på, vad eller hur hon spelade. Hans hud hettade som den gjort en gång han haft nässelfeber.
Nu slutade hon. Men någon vid ett bord vid fönstret sade:
— Spela en bit till.
Rose spelade en bit till. Hon spelade länge, och när hon till slut kom tillbaka, frågade hon:
— Tror du nu att ja kan spela?