— Gråt inte, gråt inte, viskade han med en röst, som stockade sig i halsen.
Men Rose bara tjöt. Hon hade fått upp sin näsduk, och i den anförtrodde hon hela sin smärta.
— Ja har ingen å dansa me på uppvisningen, om du inte kommer. Du å ja har ju dansat samman hela tiden och vi skulle dansa samman på uppvisningen också å nu ä ja ensam. Å så undrar alla mänskor, varför ja inte har nån å dansa me å så säger dom att de ä för att ja ä judinna. Ja ska bjuda dig på bakelser hela kvällen. Mamma kommer dit å hon har så många pengar me sig. Hon kan köpa alla bakelserna, om hon vill.
Han stod och hytte åt henne med ena handen. Men det var ej för att hota henne utan av skräck.
— Tyssst! Tyssst! Gråt inte!
— Ja, men kommer du då?
Han nickade.
— Ja, men du ljuger inte.
— Nä, nä, bara tysst! Å så gå din väg!
— Ä de riktit säkert?