— Ja, ja!
Hon torkade sina tårar. Han stod och vred sig otåligt.
— Gå din väg nu, innan nån kommer.
— Ja kan väl inte gå ut på gatan, sån som ja ser ut.
Hon torkade omsorgsfullt ansiktet.
Till sist var hon färdig, såg sig i spegeln och gjorde en sista fråga:
— Å du narras inte?
— Nä.
— För om du narras, så talar ja om att du skolkat.
Stellan blev åter blodröd i ansiktet. Han ledsagade henne på tå genom rummen ut i tamburen. När han stängt dörren efter henne, sjönk han ned på galoschhyllan. Det var som om benen vägrat att längre bära honom. Han var alldeles utmattad. Och åter igen lovade han sig att aldrig, aldrig mera ha någonting med flickor att göra, inte förrän han blev riktigt stor.