— Nä, inte varenda.
Kalle blev sittande på soffan försjunken i ett leende framtidssperspektiv. Efter en stund sade han:
— Hör du, då kan ja få komma opp till dig om eftermiddagarna å så kan vi skoja mä gubbfan.
Stellan nickade.
Kalle försjönk åter i framtiden. Till sist reste han sig:
— Koss i Jisse nam! Va ä klockan?
Stellan tog upp sin rova:
— Halv fyra.
— Halv fyra! Koss i Jisse nam! Å ja som bara skulle gå ett ärende.
Han fick tag i sin mössa. Sekunden efter var han försvunnen. Med den säkra instinkten hos ett djur hade han letat sig genom två rum ut till tamburen och var borta, innan hans värd hunnit visa honom vägen.