— Visst fan!
De gjorde ett slag kring gatorna för att samla upp en handfull pojkar, fyllde fickorna med sten och vandrade längs strömfårans kant. Nu var det endast mitt ute i rännan isen svarade med en klingande nattfrusen ton, när man singlade en sten över den.
Till slut stannade Kalle där det svarta isbandet var som smalast.
— Ska vi göra dä här? frågade Stellan.
Kalle nickade.
Plötsligen var det någon som opponerade sig. En av pojkarna, som skulle hjälpa till med linan, ifall det behövdes, sade:
— Men nu ä du allt bra djävla dum, Kalle.
Kalle vände sig om:
— Va hostar du om?
— Jo dä vet ja! Ja vet, att där rännan ä som smalast där ä strömmen starkast.