— Mmnnn — — — kanske — — —
— Ni är några oförskämda lymlar. Det blir klasstryk för er båda två klockan tolv.
* * * * *
Och klockan tolv kom rektorn in i klassrummet. Han hade två rottingar med sig, nya, gula, fernissade.
Pojkarna reste sig och bugade djupt.
— Ordningsman, sätt fram en pulpet.
Det gick en rörelse av fruktansvärd spänning genom salen. Pulpeten släpades fram under dödstystnad. Rektorn böjde prövande en rotting.
— Petréus! Fram med dig!
Stellan gick sakta fram och ställde sig vid pulpeten. Ögonblicket efter kände han rektorns hand om sin krage. Nu låg han på pulpeten och väntade — — — Och så kommo slagen. Han bet tänderna samman. Inte skrika. Inte skrika, tänkte han. Han drog ryggen samman under de vinande rappen.
— Stilla, drummel. Spänn dig inte!