— Percy Anderzén ä ordförande.
— Vem är Percy Anderzén?
— Hans far ä specerihandlande på Västra Storgatan.
Nu vände sig kapten Petréus till sin mor med en glimt i ögat:
— Herr Anderzén vill väl bli av med en av sina kristallskålar.
Stellan såg på sin far. Deras blickar möttes i två vuxna mänskors leende. Han tyckte plötsligen om sin far, inte på samma sätt som han älskade sin mor, utan kallt, på förståndets vägnar.
— Hur mycket ska du ha?
— Tjugu kronor ä dä högsta, någon fick ge. Annars mindre.
— Aha! Då blir pappa Anderzén av med mer än en kristallskål.
Stellan gav åter sin far en blick fylld av beundran. Också hans far föraktade kommittén. Och inte nog med det. Han hade ett skarpt huvud, hans far. Han hade ögonblickligen förstått det djävulska spelet bakom valet av ordförande. Så långt hade han själv inte tänkt. Nu förstod han också, varför hans namn ej ens nämnts. Hans far hade ingenting att sälja. Och han var stolt däröver.